Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvarat läran om själfva själssubstansens
själfstän-het och oförgänglighet. Det substantiella i vår
personlighet, säger han, fortlefver, men
förnimmelse-lifvet, tänkandet slocknar i döden. v. Kirchmann
tillägger dock, att emedan möjligheten till ett nytt
förnimmelselif, ett nytt tankelif alltid är gifven, då
ju själssubstansen alltid är till, så kan det ur högre
synpunkt anses sannolikt, att detta nya
förnimmelselif en gång skall inställa sig och knyta sig till det
förflutna, och skulle ofantliga tidsperioder ligga
emellan hvarje sådan sam manknytning af vårt nuvarande
medvetna lif och ett kommande medvetet lif, så
betyder det intet, emedan vi med medvetandets
utslocknande också förlora allt medvetande om tiden,
och de tidsperioder, hvarunder vi varit försjunkna i
dvala, måste då, om de än räknade milliontal af år,
vara kortare än den sekund vi behöfva för att
tillsluta våra ögon.
Vid behandling af denna fråga komma vi nu
till en annan, för närvarande starkt blomstrande
filosofisk skola, nämligen Herbarts, som har många
beröringspunkter med Leibniz. Här finna vi detta
spörsmål afhandladt i en förlidet år utkommen skrift
af Cornelius »Om växelverkan mellan kropp och
själ.» Författaren genomgår den psykologiska
fysiologiens hela område, våra syn-, hörsel-, smak- och
luktförnimmelser, nervernas elektromotoriska
förhållanden, våra minnesbilder, vårt känslolif, sömnen,
drömmen, hallucinationernas, fantasmernas och
illusionernas fenomener, hvarvid han kommer till det
resultat, att själen visserligen behöfver den kropps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
