Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänstgöring, och dessa störningar ökas, ju längre
de utgjort beståndsdel af en nerv. Det är därför af
vikt, att de aflägsna sig och lämna plats för nya.
Med den Herbartska filosofiens grundåsikter
sammanhänger för öfrigt den lära, att hvarje inre
tillstånd, sedan det en gång inträdt, fortfar, fast det
kan hämmas och fördunklas af andra tillstånd. Har
den hämmande kraften upphört, framträder det på
nytt. Antagandet, att de inre tillstånden, en gång
väckta, måste fortfara, förliker sig också väl med
den fysiska lagen om kraftens konstans.
Detta är de skäl, på grund af hvilka Herbart
och hans lärjungar antaga, att icke endast
själs-substansen, utan äfven det individuella andliga lifvet
fortfar, sedan förbindelsen mellan själen och kroppen
upphört.
Herbarts filosofi har sina rötter uti Immanuel
Kants. Kant betraktar odödligheten som ett
oafvis-ligt moraliskt kraf, som i sig innebär en vida giltigare
bevisning än alla de teoretiska sannolikhetsgrunder,
som kunna uppställas för människoandens
oförgäng-lighet. Vi kunna i detta lifvet och under de
förhållanden, hvarunder vi här äro ställda, omöjligen
fullgöra i allo den moraliska lagens bud, omöjligen
förverkliga det ideal af helighet vi hafva inom oss.
Den moraliska lagen fordrar helighet, det vill säga
viljans fullständiga sammansmältande med denna lag,
så att han lefver i oss, som om han vore vår egen
ständigt härskande och verksamma vilja. Men all
sedlig fullkomlighet, som människan i detta jordiska
lif kan uppnå, inskränker sig till hvad vi kalla dygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
