Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dantag i en alldeles motsatt riktning till den
Hegel-ska och håller strängt på individen och hans
betydelse. Detta gör redan materialismen, för hvilken
de eviga atomerna äro ett slags individer, genom
hvilkas växelverkan materialismen söker förklara
världen. Detsamma göra den Herbartska skolan,
som representeras af en talrik skara filosofer, och
den ny-Leibnizianska skolan, som i naturforskaren
och filosofen Lotze har sin mest framstående
sakförare. Detsamma gör vidare den stora kritiska skola,
som återgått till Kant och är sysselsatt med att
utreda och vidare utveckla hans grundtankar.
Detsamma gör den teistiska skolan, som räknar den
yngre Fichte, Ulrici och Wirth bland sina sakförare.
Alla betrakta de individerna såsom det substantiella.
Och detta kan sägas i högsta mening gälla om den
Boströmska filosofien, som icke känner eller
erkänner något annat verkligt och evigt än just det som
har individualitet och personlighet.
Alla dessa filosofier syfta till öfverensstämmelse
uti en punkt: att världen består af oförgängliga enkla
väsen, utrustade med en dubbelegenskap, nämligen
förnimmelse och rörelse. Förnimmelsen är väsendets
inre egenskap, rörelsen är dess yttre, och båda svara
emot hvarandra. Inifrån förnummet är allt ande;
utifrån förnummet är allt s. k. materiella krafter och
rörelser. De nyare filosofiska systemen skilja sig
endast i det sätt, hvarpå de uppfatta dessa båda
grundegenskapers förhållande till hvarandra. Några
vilja gifva samma verklighet åt båda egenskaperna.
Andra betrakta de materiella krafterna endast som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
