Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sköna liknar däruti det sanna, att det förra,
likasom det senare, vill sökas för sin egen skull.
Skönt är det, som behagar på grund af sina egna
för synen eller hörseln förnimbara egenskaper; skönt
är det, som vi med själsnjutning betrakta eller åhöra,
utan att vi däraf hafva något själfviskt intresse, utan
att vi däraf hafva att skörda några timliga
förmåner, utan att vi ens nödvändigt önska att äga det,
eller som vi önska att äga endast för att njuta det
som skönt.
»Se, stjärnorna begär man ej,
man gläds åt deras prakt,»
anmärker Göthe. Härom öfvertygas man lätt, om
man ihågkommer, att den hörda musiken, det lästa
eller sedda dramat icke väcker något förvärfsbegär,
lika litet som åsynen af en härlig soluppgång eller
af månens sken öfver furuklädda höjder ned på en
insjös lugna yta. En människa med lifligt
skönhets-sinne njuter lika mycket i rent estetiskt hänseende
af en vacker byggnad eller målning eller bildstod
som dessas ägare kunna göra det.
En annan fråga är den, hvari det sköna
egentligen består. Är t. ex. det sköna endast en formell
beskaffenhet hos föremålet, utan afseende på något
andligt innehåll eller andlig mening med detsamma?
Det finns en filosofisk skola, nämligen Herbarts, som
påstår det. Men det torde dock vara svårt att ge
sitt bifall till den meningen. Väl är det sant, att
vissa formella egenskaper måste finnas hos ett
föremål för att vara skönt. Men därmed är det
säkerligen icke nog. öfver allt, både i naturen och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
