Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han genom dem kom, skulle däremot för ingen del
gillats af det gamla Hellas’ konstnärer, som så
underbart visste förena det grundligaste naturstudium
med den högsta idealism. Diderot så godt som
fullständigt förblandar natur med konst och söker
sammansmälta båda med hvarandra. Så yttrar Diderot:
»Naturen gör intet inkorrekt. Hvarje gestalt, hon
må vara i våra ögon skön eller ful, har sin orsak,
och bland alla existerande väsen finns icke ett enda,
som icke är sådant det bör vara. Om alla naturens
orsaker och verkningar vore oss till fullo kända, så
hade konstnären intet bättre att göra än att
framställa varelserna alldeles sådana som de äro; ju
fullkomligare härmningen vore, dess mer skulle vi
känna nöje af konstverket, och konstnären skulle då
vara ursäktad, om han rätt ofta framställde
människor med för stora fötter, för korta ben, svullna
knän och för stora hufvud. Vi säga om en
människa, som vi se gå förbi: hon är illa vuxen. Ja,
enligt våra fattiga regler är hon det; men dömde vi
enligt naturens lagar, skulle det låta annorlunda. Vi
säga om en bildstod: hon har de skönsta
proportioner. Ja, enligt våra fattiga regler, men hvad skulle
naturen säga, om hon kunde yttra sig?»
Så långt Diderot. Jag har anfört hans ord,
därför att man ännu rätt ofta får höra alldeles liknande
uttalanden. Hvad skulle naturen säga? frågar
Diderot. Han, hvilken själf betraktade människan både
till själ och kropp som en naturprodukt, borde då
också kunnat gifva ett svar på frågan, ty är
människan en naturprodukt, så är hennes skönhetssinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
