Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sig själf. Sålunda är det goda icke godt därför,
att Gud befallt det, och det onda icke ondt därför,
att Gud förbjudit det; utan Gud vill det goda såsom
godt och förbjuder det onda såsom ondt. Det goda
är icke det samma som lyckan; men mänsklig
lycksalighet är en följd af ett ädelt och dygdigt lif. För
människan ligger det högsta goda uti en förnuftig
insikt, till hvilken man ej kan komma utan genom
begärens tyglande och herravälde öfver sina lidelser.
Men i sträng metafysisk mening är det högsta goda
detsamma som Gud. Plato hade under sina logiska
undersökningar upptäckt, att människornas hela
begreppsvärld bildar ett systematiskt sammanhängande
helt; han fann, att begreppen, t. ex. begreppet
människa, alltid äro sig lika och oföränderliga, medan
däremot människorna själfva och alla andra ting
uppkomma och försvinna; han såg fördenskull i
begreppen eller uti idéerna den sanna, oföränderliga,
eviga världen, Guds tankevärld, hvaraf vår jordiska
värld endast är en till sin urbild sträfvande afbild.
1 detta idéernas eviga rike står Guds-idéen högst af
alla och omfattande alla. Gudsidéen är alla tings
orsak, all kunskaps ändpunkt och all tings ändamål.
Upphöjd öfver alla sinnliga föreställningar och öfver
alla inskränkande bestämningar, som tillkomma alla
de öfriga idéerna, har dock Gudsidéen ett
kännetecken, hvarigenom människans tänkande kan fatta
och begripa henne. Gudsidéen är nämligen det
absoluta goda. Så sammansmälte Plato det religiösa
och det sedliga och gjorde dem båda förenade till
grundpelaren i det sedliga världssystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
