Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med andra ord: när jag tillfredsställande besvarat
din första fråga, får du icke komma med ännu ett
spörsmål. Åntonio lofvar det och framställer så
följande fråga: Om Gud hade förutsett, att Judas skulle
förråda frälsaren, så var det ju nödvändigt för Judas
att förråda honom och omöjligt för honom att icke
göra det? Men drefs han af nödtvång att förråda
frälsaren och var han ur stånd att göra annat, så
syndade han ju icke, ty man är icke skyldig att göra
■det omöjliga. Svara mig nu på denna fråga, ty är
detta resonnemang riktigt, då är all rättvisa och all
religion tillintetgjord.
Valla svarar: Ehuru Gud förutsåg Judas’ synd,
tvang han honom icke att begå den. Judas syndade
frivilligt.
Antonio. Nej, han måste hafva syndat med
nödvändighet, emedan Gud från tidernas början
förutsett hans synd.
Valla. Du misstager dig. Min kunskap om
förflutna tilldragelser innebär ju icke, att de tilldrogo
sig därför alt jag vet om dem. Sålunda kan jag ju
veta äfven åtskilligt om tillkommande händelser, t. ex.
att solen skall gå upp i morgon, utan att mitt
förut-vetande om denna händelse är orsaken till att hon
verkligen sker. Så kan det ju äfven vara med Guds
förutseende. Han förutsåg, att Judas skulle varda
förrädare; men hans förutseende var icke orsaken
till att förräderiet inträffade. Detta kan och måste
hafva berott af Judas’ fria vilja. Låt oss välja ett
«xempel för att göra saken klarare. Antag, att den
romerske prinsen Sextus Tarquinius, innan han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
