Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrädaren Judas icke kunde för sitt brott kasta
skulden på Guds förutseende, och han tackar Valla
för den upplysning i saken som han fått och synes
vara nöjd med den.
Men Valla inser mycket väl, att frågan därmed
är långt ifrån uttömd, och han upptager henne på
nytt, för att påpeka en återstående ganska betänklig
svårighet. Men tänk dig nu, yttrar han till Antonio,
att den romerske prinsen säger till Apollo: »Nej,
Apolio, jag vill icke begå de missgärningar du
förutsett. Jag skall göra dig till falsk profet. Jagskall
bedja till gudarnes fader, att han gifver mig ett
bättre hjärta. Har jag icke fri vilja? Står det icke
i min makt att följa dygdens väg?» — Måhända skall
då Apollo genmäla: »Olycklige Sextus, du må veta,
att Jupiter gjort enhvar sådan som han är. Han
har gjort vargen glupsk, haren rädd, åsnan dum,
lejonet modigt. Dig har han gifvit en ond och
oförbätterlig själ, du skall handla i enlighet med din
natur, och Jupiter skall, sin plikt likmätigt, straffa
dig som du förtjänar.»
Antonio utbrister nu: Mig vill det tyckas, att
Apollo, då han ursäktar sig själf, anklagar Jupiter
hårdare än han anklagar själfve Sextus, och att
Sextus kan svara honom: »Jupiter fördömer således
i mig sitt eget brott. Det är han, som är den ende
skyldige, ty han kunde göra mig helt annorlunda;
men sådan som han skapat mig, måste jag nu göra
de missgärningar han tvingar mig begå. Hvarför
straffar han mig, då jag icke kunde motstå hans
vilja?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
