Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad Valla icke hade funnit. Till hvilket utslag den
unge Leibniz härvid kom veta vi icke, men den
gamle Leibniz har i sin Teodicé fortsatt den lilla
fabeln, der Valla slutade den, och jag torde redan
här få meddela denna fortsättning, som i form af
bilder och skildringar kan gifva oss en förkänsla af
det sätt, hvarpå Leibniz uti sin bok i öfrigt söker
filosofiskt och i klara begreppsbestämningar upplösa
svårigheten.
Vi antaga, säger Leibniz, att den romerske
prinsen Sextus Tarquinius lämnar Apollo och Delfi och
begifver sig till Dodona, där öfverguden Jupiter har
sitt orakel. Sextus offrar till honom och frambär
därefter sina klagomål, »Jupiter, du store gud»,
ropar han, »hvarför har du dömt mig till att varda
onskefull och olycklig? Förändra mitt öde och mitt
hjärta eller erkänn, att det är du själf, som bär
skulden för mina kommande brott!» — Jupiter svarar:
»Min vän, om du vill afstå från den tron, som du
hoppas få bekläda efter din fader i Rom; om du
vill afstå från att återvända till Rom, så skola ödets
gudinnor spinna dig en ljusare lefnadstråd, och du
skall varda en vis och lycklig man.» — Sextus
invänder: »Men hvarför skall jag afstå från hoppet
om en kunglig krona? Hvarför skulle jag icke duga
till konung?» — Jupiter: »Nej, Sextus, jag vet bättre
hvad som är dig. tjänligt. Återvänder du till Rom,
så går du förlorad.»
Sextus är sorgsen öfver att höra detta, inen han
kan icke besluta sig för ett så stort offer, och han
öfverlämnar sig åt sitt öde. Då Sextus hade detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
