- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
31

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leibniz’ teodicé.

31

prisgifva det själslugn och den samvetsfrid han nu
åtnjuter. Man finner af dessa ord, att Leibniz var
allt igenom en äkta protestant, äfven om han icke i
alla punkter höll på den augsburgiska bekännelsen.
Han ville en förening mellan den katolska kyrkan
och de protestantiska endast därför att han ansåg,
att motsatserna dem emellan väl kunde få rum
bredvid hvarandra inom en gemensam kristen kyrka. Han
ville en återförening, men icke på reformationens
bekostnad. Denna ansåg han som ett fast och
oom-kullstötligt faktum, som det tillkomme katolikerna
att respektera. Han ville återföreningen, men med
bevarande af de särskilda kyrkornas
egendomligheter. Hans brefväxling med katolska prelater
öfver-tygade honom dock efter hand om det hopplösa i en
sådan tankes förverkligande.

Ju mer denna öfvertygelse bröt sig väg hos
honom, dess mer riktade han nu sin verksamhet på en
försoning mellan lutheraner och reformerte, på
uppförandet af en allmän evangelisk kyrka, som i sitt
sköte vänligt förenade Luthers och Calvins
anhängare. Här var klyftan, som skilde de kristne, icke
så stor, ehuru teologerna å ömse sidor, i synnerhet
de lutherske, hade gjort mycket för att förvandla den
naturliga frändskapen mellan lutheraner och
reformerte i hat och fiendskap. Att äfven detta
försonings-försök strandade var icke underligt, när man
betänker, att det till största delen var främmande, för re»
ligionen likgiltiga furstliga och själfviska intressen
som gjordes till de ledande synpunkterna vid
förhandlingarna. Det fanns t. ex. furstliga giftermål,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free