Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I min näst föregående föreläsning omtalades,
att drottningen af Preussen hade tillsammans med
Leibniz studerat den franske tänkaren Pierre Bayles
skrifter. De åsikter denne författare framställt hade
på drottningen gjort ett nedslående intryck, och det
var, såsom jag förut nämt, för att vederlägga dem
som Leibniz på drottningens tillstyrkan skref sin
Teodicé. Det torde då vara skäl att med några ord
redogöra för Bayles ståndpunkt.
Då det skifte inträdde i historien, hvilket man
i motsats till Medeltiden kallar den Nyare tiden, då
vetenskaperna och konsterna uppstodo till ett nytt
och mer själfständigt lif, hämtande sina ingifvelser
och sina förebilder från forntidens Grekland och
forntidens Bom — då detta skifte inträdde ser man,
huru äfven den antika filosofien började lefva
upp i nya former, huru målsmän uppträdde för denna
filosofis alla riktningar och bland dem äfven för
skepticismen, d. v. s. för den filosofiska skola, som
söker visa, att det mänskliga förnuftet är
oförmöget att intränga i tingens väsen eller skapa sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
