- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
72

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sällan vid god hälsa, så skulle vi underbart
känna, huru härlig gåfva hälsan är, och vanan skulle
då göra, att vi mindre kände och tåligare bure våra
plågor; men är det då icke bättre, att hälsan är vårt
vanliga tillstånd och sjukdomen undantaget? I den
mån vi lära oss att reflektera, lära vi oss ock att
uppmärksamma de välgärningar, som vi annars
tanklöst besitta, och genom reflexionen blir den njutning
de bereda oss en medveten och därmed förhöjd
njutning. För öfrigt är ingen så fri från sjukdom och
beroende, att han icke dagligen har skäl att påminna
sig och fröjda sig öfver hälsan och friheten, så länge
han äger dem. Men om det i hela vida världen
kunde uppletas en människa, hvars hela lefnad vore
en ständigt blomstrande ungdom och hälsa i
fullständig frihet och tillräcklig bärgning, då skulle en
sådan människa, om Hartmann har rätt, befinna sig
på nollpunkten af förnimmelse, på
likgiltighetsstrec-ket mellan lust och olust. Innebure nu dessa
gåf-vor ingen njutning i sig själfva, så skulle ett sådant
lif, hur afundsvärdt det kunde synas andra, icke äga
det ringaste värde för den som lefde det, och det
skulle då vara honom så tämligen likgiltigt, om han
lefde eller icke. Men tydligt är, att ett godt förblir
ett godt, äfven om jag icke i hvarje ögonblick
upprepar den satsen för mig. Den sorglösa glada
gosseåldern är och förblir ett godt, äfven om gossen midt
i sin lefnadsglädje icke tänker däröfver. Hälsan,
äfven när man njuter henne så omedvetet som man
inandas den friska luften, är och förblir en
lustkälla, och det kräfves endast, att vi ställa de kraf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free