Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, ty då skulle hon likna vågen, som bar lika
stora vikter i båda skålarne, och hon skulle då
upphöra att verka. Ett genomträngande förstånd skulle
alltid upptäcka, hvarför människan, äfven då hon
känner sig kunna gå den ena riktningen så väl som
den andra, dock väljer den ena af dem. Ett motiv
härtill finnes alltid, ehuru det kan vara inveckladt,
otydligt och sammanhängande med en orsakskedja,
som ej kan öfverskådas.
Vi finna af denna redogörelse, att Leibniz
likasom Spinoza och Bayle är determinist och i likhet
med dem förnekar en obetingad valfrihet hos
människan. Men ett stort svalg skiljer dock Leibniz från
Spinoza. Spinoza påstår, att viljan städse är bestämd
likasom utifrån af en mekanisk naturlag, och således
alldeles ofri. Leibniz åter ser i monaden eller själen
ett väsen, hvars alla krafter flyta ur hennes eget inre
och sålunda är bestämd inifrån och af sig själf, af
sin naturell, sina anlag. Hvad som bestämmer mig
utifrån är tvång eller våld; hvad som bestämmer mig
inifrån är böjelse eller inklination. Människan är fritt
sträfvande, när hon bestämmes icke af en tvingande
yttre makt, utan ledes af sin egen böjelse. Men om
vi inbilla oss, att våra böjelser bero icke af vår
naturell, utan af vårt godtycke, så skulle vi likna
magnetnålen, om denna kunde inbilla sig, att hennes
riktning mot norr berodde af hennes godtycke och
ej af det omärkliga magnetiska fluidum, som
genomströmmar henne. Sålunda äro alla en människas
handlingar förutbestämda af hennes individualitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
