- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
145

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klasserna; och hos de andra växer missnöjet med
den egna eländiga, kala och nakna tillvaron.

För öfrigt är det så, att den tron, som oron rest
sig i vårt bröst och på hvilken hon härskar med’
den legitime furstens rätt, aldrig står tom. Har en
stor sorg genom någon lycklig händelse aflägsnats
från sitt välde där inne, ängslas vi, innan vi funnit
en ny tronkandidat. Vi leta i det förflutna efter
något ämne till saknad eller i framtiden efter något
ämne till ängslan, och vi leta aldrig förgäfves, ty
det finnes inom oss alltid sådane tronkandidater, som
höllo sig i skuggan och om hvilka vi visste litet
eller ingenting, så länge den förra oron eller sorgen
förde spiran. Är den anledning till förtret eller
grämelse, som vi efterspanat och funnit, en
obetydlighet, sä förstå vi godt konsten att blåsa upp denna
obetydlighet, så att hon fullständigt fyller tronsätet
och blir vår tyrann åtminstone för dagen.
Egendomligt för människan är, att hon alltid efterletar någon
yttre särskild orsak till själslidande, medan detta i
verkligheten har sin källa inom henne och på sin
höjd behöfver en förevändning utifrån för att
framträda i ny gestalt.

För sin sats, att all lycka blott är af negativ
och ej af positiv natur, finner Schopenhauer ett bevis
äfven i konsten och framför allt i poesien, som är
den trognaste spegeln för tingens väsen. Under
skulpturens enda stora blomstringstid, den
fornhelle-niska tiden, då konsten lyckades att i marmor
framställa idealer af mänsklig skönhet i full och lefvande
individualitet, kunde konstnären aldrig hindra, att

Filosofiska förtläsningar. II. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free