Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi komma att i dag sysselsätta oss med
Scho-penhauers andlige arftagare, Edvard von Hartmann,
den yngste och på samma gång mest kände och
läste af alla Tysklands filosofer i våra dagar, en
ännu ung man, som, då han vid tjugofem års ålder
offentliggjorde sitt stora arbete Det omedvetnas
filosofi, därmed väckte den stora allmänhetens intresse
för filosofien till nytt lif och åstadkom en väldig
rörelse äfven bland fackfilosofer och teologer, en
rörelse, som under årens lopp fortplantat sig till den
bildade världens yttersta gränser och yttrar sig lika
mycket i hänförda loford och häftiga fördömelser,
som i en lugn vetenskaplig granskning af hans
tankebyggnad. Sedan dess har det ifrågavarande arbetet
utkommit i sju ansenliga upplagor på originalspråket
och dessutom öfverflyttats till flere andra tungomål.
I år har äfven en svensk öfversättning, ombesörjd
af dr Stuxberg, börjat utkomma, och redan
dessförinnan hade vår universitetslitteratur att uppvisa två
kritiska redogörelser för Hartmanns system, den ena
författad af dr Leander, den andra af dr Wägner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
