Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smak vände sig bort från ungdomens vanliga
förströelser.
Edvard von Hartmann föddes i Berlin år 1842
i ett lyckligt hem, där han som enda barnet
åtnjöt en särdeles vårdad uppfostran, men där han
också var nästan uteslutande hänvisad till äldre
personers umgänge, så att lekar med jämnårige förblefvo
honom ett så godt som okändt nöje. Hela hans
gossetid uppgick i skolstudier och i sysslandet med
ritning, målning och musik, i hvilka konstgrenar
han erhöll grundlig undervisning. Vid 16 års ålder
hade han med utmärkelse afslutat skola och
gymnasium och var färdig för universitetet; men, såsom han
själf ‘ berättar, det tyska studentlifvet med dess råa
sidor, dess skräfvel, dueller och ölkrogsförströelser,
var honom motbjudande, och han valde hellre
officers-yrket, som med sina tidtals återkommande starka
kraftansträngningar dock syntes honom erbjuda en
önskvärd ledighet till studier. Af sina kamrater i
artilleriskolan och vid regementet betraktades
Hartmann som en framtidsman, hvars öfverlägsna
kunskaper och duglighet öppnade honom lysande
utsikter på den militära banan, men han betraktades
också nästan som en enstöring, ty den tid han hade
ledig från sin militära tjänstgöring delade han mellan
målareatelieren och musikkonservatoriet och sökte
hellre ädla och bildade kvinnors umgänge än
kam-ratlifvets nöjen.
Vid 22 års ålder fick han en kontusion i knäet,
som omöjliggjorde häftiga kroppsrörelser och
därför nödgade honom taga afsked ur krigstjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
