- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
175

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kyrkans och statens och vetenskapens fält och söker
äfven lyfta något på ’framtidens förlåt i detta
hänseende och påpekar därvid särskildt, huru det nu
bredvid staten och kyrkan börjar uppväxa en för
de fleste ännu omärklig inrättning, som han kallar
samhället, och som är bestämd att åtaga sig arbetets
organisation i vidsträckt mening, ungdomens
uppfostran till andlig och kroppslig arbetsduglighet och
omsorgen om dem, som blifvit arbetsodugliga.

Sålunda har Hartmann på alla områden
uppvisat tillvaron af ett omedvetet eller öfvermedvetet
förnuft som grunden för alla företeelser, som det
djup, ur hvilket alla ändliga varelser uppstiga för
att åter nedsjunka. Som vi se är Hartmanns gud
icke endast en blind viljedrift, såsom Schopenhauers.
Han är ett väsen, som med den blinda viljedriften
förenar en klarseende beundransvärd visdom.
Likaledes se vi, att Hartmann är optimist i den mening,
att han är öfvertygad om ett mänskligt
framåtskridande och om hvars och ens plikt att nitiskt verka
för ett sådant. Hvarifrån kommer då hans
pessimism? Hartmann, likasom de fleste andra tyska
filosofer, indrager Gud i tidsprocessen och gör honom
till ett tidsväsen; från Schopenhauer har han
öfver-tagit det olyckliga arfvet af föreställningen om en
viljekraft, som skulle verka åtminstone till en början,
nämligen i själfva världsskapelseakten oberoende af
förnuftet; hvaraf då vidare följer, att han måste
förneka detta högsta väsen sedlighetens attribut,
förneka det godhet och rättfärdighet, i hvilka han ser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free