Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgifvarens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta syfte, att en g&ng i en aflägsen framtid
mänskligheten komme att i sig förena så mycken ande och
vilja, att all annan ande och vilja i universum vore
gentemot den försvinnande liten. Blefve då mänskligheten
eller åtminstone största delen däraf genomträngd af
medvetandet om tillvarons elände och af längtan efter
icke-varat, då skulle denna mänsklighet, menar Hartmann,
genom en universell viljeförnekelse kunna göra slut p&
all tillvaro, hvars grund enligt honom just viljan är. —
Om något slags kommunikation med innevånare på andra
världsklot är hos Hartmann icke tal. Tvärtom
förut-t
sätter han, att vid det tänkta slutuppträdet utvecklingen
på de öfriga världskloten icke nått fram till ett
organi-sationsskede jämförligt med det hvaruti på jorden
människan befinner sig. Däremot ser Hartmann en
möjlighet, att villkoren för en dylik universell viljeförnekelse
icke skulle kunna uppfyllas inom mänskligheten, utan
vore att vänta af en annan varelseart eller under ett
annat utvecklingsskede i kosmos1 lif.
I dikten »Lifslust och lifsleda» (Dikter II) har Viktor
Rydberg behandlat samma ämne som i dessa
föreläsningar. De ord, som där läggas i Platos, Kants och
Schellings mun, återfinnas i detta arbete å respektive
sid. 58 och 60.
Robert Höckert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
