Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro därmed icke upphäfda. Såsom de funnits i alla
tider, skola de ock finnas i alla tider. De hemsöka
lika gärna den skeptiske tänkaren som den
fantasirike skalden, lika gärna den högbildade mannen som
den vidskeplige kolaren, lika gärna protestanten som
katoliken. Luther, Melanchton, de la Fuente,
Ben-venuto Cellini, Cromwell, Descartes, Malebranche,
Blaise Pascal, Spinoza, lord Herbert of Cherbury,
Dr Johnson, Pope, Byron, Jean Paul och Göthe
höra till det stora antal af den nyare tidens
ryktbare män, som haft visioner. Och då jag här
nämner Göthe, så tänker jag ock på hans bekante
motståndare, bokhandlaren och upplysningsmannen
Ni-colai. En egen ironisk nyck af ödet ville, att äfven
denne nästan alldeles fantasilöse och ytterligt
pro-saiske man skulle blifva visionär; men han visste
också bota sig själf därför medelst en mycket
prosaisk, men verksam kur, på hvilken Göthe häntyder
i sin skildring af Valborgsnatten.
Man indelar visionerna i tvenne grupper:
illusioner och hallucinationer, hvilka dock icke alltid
låta sig strängt skilja från hvarandra. På svenska
skulle illusionerna kunna kallas sinnesoillor,
hallucinationerna sinnes/örespeglingar. De egentliga
visionerna, framför allt de, som föranledt de tallösa
berättelserna om andeuppenbarelser och spöken, äro
att räkna till hallucinationernas grupp. Men innan
jag genom definitioner skiljer dessa grupper från
hvarandra, vill jag göra det genom exempel. En
gosse med liflig inbillningskraft vandrar ensam och
i månskenet landsvägen framåt. Han ser ett stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
