Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett arbete, det må vara kroppsligt eller andligt, kan
framkalla glädjen och vidmakthålla honom, om
arbetet öfverensstämmer med våra anlag och böjelser;
och när den nödvändiga hvilan kommer, är äfven
hon en glädje, en njutning. Det kommer därvid icke
så mycket an på det värde arbetets produkt kan
hafva för andra. De små barnen, som till
omväxling med läsningen sysselsättas med handarbeten,
fröjdas åt sina händers verk, hur ofullkomligt det
är, fullt ut så mycket som den skicklige
konsthandt-verkaren åt sitt mästerstycke, och skolgossen, som
med mycket hufvudbråk löst ett honom förelagdt
problem, kan känna något af den njutning som
matematikern, då han utforskat någon af
himmelsmeka-nismens gåtor. Glädje och sorg följa hvarandra i
lifvet som dag och natt, och ju mörkare natten, dess
skönare synes soluppgången.
Att uppställa denna kontrastverkan som en
allmängiltig naturlag går dock icke an. Det gifves
olyckor så svåra, sorger så långvariga, att de, i
stället för att höja vår förmåga af glädje, kunna
förlama och döda henne. Den af Byron skildrade
fången på Chillon, som i åratal legat i ett
underjordiskt fängelse, bunden med kedjor vid den däfna
bropelaren, och där sett sina käraste dö vid sin
sida, var till sist ur stånd att känna glädje, då han
återgafs åt dagsljuset och friheten. Fritz Reuter,
den all bekante novellisten, har skildrat det tröstlösa
själstillstånd, hvari han under åratal befann sig,
sedan han blifvit utsläppt ur det tukthus, hvari en
rädd och tyrannisk regering hållit honom i sju år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
