Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktaren dolda känslor, begär, föreställningar och
tankar, som röra sig inom den af ögat speglade
själen. Och icke mindre underbar är den
instinktiva säkerhet, hvarmed en del människor och delvis
äfven djuren uppfatta och tyda dessa skiftningar.
Man läser där utan svårighet hot och vrede, fröjd
och tillgifvenhet, afund och skadelystnad. Men det
är icke blott de tillfälliga affekterna, som däri röja
sig, utan någon gång äfven den genomgående
naturellen.
Medkänslan i sina yttringar af medlidande och
medglädje är, såsom nyss nämdes, besläktad med
sympatien, men likväl någonting annat än hon,
emedan båda dessa yttringar knyta sig till en bestämd
uppfattning af en annan varelses olyckliga eller
lyckliga tillstånd för tillfället och vanligen upphöra, när
detta tillstånd förändrats. Man likasom upptager för
ögonblicket ett främmande jag i sitt eget jag, man
försätter sig med fantasiens tillhjälp i en annans
läge, föreställer sig hans glädje eller smärta, och
denna föreställning väcker medglädjen eller
medlidandet.
Bland dessa båda yttringar af medkänslan är
medlidandet ojämförligt vanligare och äfven af
praktiskt större betydelse än medglädjen. Till
medlidandet, säger Jean Paul, fordras blott en mänsklig
natur, men till medglädje en ängels. Är det senare
en öfverdrift, så är det likväl säkert, att medglädjen
sällan yppar sig, utan att man på förhand har
sympati, vänskap eller kärlek för dem, öfver hvilkas
glädje man glädjer sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
