Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drog så häftigt, att den brast. Länsmannen, som
hört hvarje ord, visade i dörren sitt förskräckta
an-sigte och befalldes att anskaffa handboja och fotblack
samt kalla upp dräogarne. Emellertid hade
gårdsfogden tvekande närmat sig Adolf med orden — Käre
herre, det går väl icke an streta mot nådig
lagmannens befallning . .. men Adolf, som krampaktigt
omfattades af Ellens armar, stötte honom tillbaka.
— Min far, ropade Adolf till lagmannen, som nu
med rynkad panna och korslagda armar åter
nalkades honom, — förnedra icke er sjelf och er son
genom ett så ovärdigt beslut! Kunde bi skåda in i mitt
hjerta, skulle ni finna, att jag för er hyser all den
vördnad, en son är skyldig sitt lifs upphof. Men
aldrig skall jag tillåta, att detta värnlösa barn
misshandlas. Må lagen döma . . . Må den fria eller falla
henne! Låt det vara nog för er, att den menskliga
rättvisan, förblindad af de menskliga fördomarne, helt
säkert skall befläcka sig med hennes blod, om hon än
är oskyldig och ren som en engel! År ej detta
tillräckligt? Hvarför misshandla henne godtyckligt? O, min
far, ni, som annars är så rättvis, så samvetsgrann, ni
skulle ej göra er skyldig till ett dylikt öfvervåld, om
ej denne ursinnige, blodtörstige prest, denne ovärdige ’
tjenare åt kärlekens och barmhertighetens Gud,
för-ledt fer dertill!
— Förlåt honom! Han är vansining. Jag
till-räknar honom intet, inföll Suenonius och riktade sin
blick mot taket.
— Har du talat ut? Eller är ännu din mun full
af hädelse? sade lagmannen. — Hvad jag gjort, du
ovärdige, har varit af kärlek till dig. Jag har velat
få denna qvinna att upptäcka ett motgift mot den
dryck, med hvilken hon tagit din själ fången . . . Det
lyster mig se om du i det vanvett, hvarmed du för
dina kätterska tänkesätt blifvit straffad, vågar lägga
hand på din far; dermed vore ditt mått rågadt. Släpp
flickan, fortfor han, i det han fattade Ellens arm. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
