Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(se Sallustius), Gallien (se Lucanus och Ammianus
Marcellinus); Carthago genom Æneas’ besök hos Dido, och
naturligtvis hela Mindre Asien. Ej nog dermed: enligt Anaxikrates’
förlorade argiviska historia skulle Scamandrius, son af Hector
och Andromache, kommit med utvandrare till Scytien och
bosatt sig vid Tanais, och knappt hade Germanien blifvit
någorlunda kändt af romarne, innan äfven det vardt så till
vida indraget i den stora trojanska sagokretsen, som det skulle
hafva blifvit besökt af Ulysses under dennes många resor och
irrfärder (Tac. German.). Allt ifrån skolbänken var hvarje
bildad greks och romares fantasi uppfylld af Troja, och man
spårade de dardaniske och danaiske hjältarne och deras
ättlingar öfver allt, såsom engelsmän i våra dagar efterspårat
och tyckt sig finna Israels förlorade tio stammar både i gamla
och nya verlden.
I den mån som kristendom, kyrklig lärdom och latinska
handskrifter spredo sig bland de germaniska stammarne,
utbreddes äfven ibland dem kunskap om och intresse för den
stora trojanska sagocykeln. De inhemska sagocyklerna,
behandlande germaniske gudar och stamheroer, drabbades genom
kristendomen af svåra slag, men räddade sig i ombildade
former på folkets läppar och fortforo i sina nya gestaltningar
att ega dess öra och tillgifvenhet. I den latinlärda klass, som
uppstod bland de kristnade germanerna, var det deremot den
nyförvärfvade ur latinska källor hemtade sagoskatten om Ilium,
om trojaners och grekers strider, vandringar,
hem-grundläggningar på främmande kuster och skapande af nya välden,
som företrädesvis fängslade vetgirighet och inbillningskraft.
Den latinska litteratur, som i större eller mindre mån var
tillgänglig för de germaniske eller bland germaner bosatte
klerkerna, erbjöd rikligt stoff med afseende på Troja både i
klassiske och pseudoklassiske författare. Det behöfver endast
påminnas om Virgilius och om hans kommentator Servius, som
vardt en lärdomsgrufva för hela medeltiden, och bland
pseudoklassiska verk om Dares Phrygius’ Historia de excidio Trojæ
(som troddes vara skrifven af en trojan och öfversatt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
