Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menglad, anse det vara af högsta vigt, att svärdet kommer
inom deras borgmur;
att det har egenskaper sådana som intet annat vapen i
världen. Detta, och endast detta, kan döda den gyllene hanen
i världsträdet — en egenskap, som synes häntyda på att det
är farligt för världens och gudamakternas bestånd.
Det är gifvet, att konstnären, som smidt detta
oförlikneliga och förfärliga vapen, varit en af mythens mäst ryktbara
smeder. Frågan är nu, om de upplysningar Fjölsvinnsmal
lämnar oss om honom kunna sätta oss i stånd att med
säkerhet bestämma hvem han är.
Dikten nämner honom icke vid något af hans namn, utan
uppkallar honom med Loke-epithetet Loptr, »den luftige».
Bland de urtidssmeder, som våra mythfragment omtala,
finnes en, som betecknar sig själf med ett härom påminnande
epithet; Byrr, »Vind». Denne är Völund. Sedan han i
sömnen blifvit fängslad af Mimer-Niðaðr och hans njarer (se n:o
87), säger han vid uppvaknandet:
Hverir ’ro iofrar
þeir er a laugðo
besti Byr síma
oc mic bvndo? (Str. 12.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
