Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftersträfvar den sköna», ett epithetnamn, på hvilket Svipdag
är den bland de germaniske forntidshjältarne som främst har
anspråk, likasom Fröja själf i främsta rummet har anspråk
på namnet Fríð. I Fjölsvinnsmal bäres det af en dis, som
sitter vid Fröjas knän och tillhör hennes hofstat. Detta i
analogi därmed att namnet Hlin på en gång tillhör Frigg
själf (Völuspa) och en hennes hofstat tillhörande gudinna
(pros. edd. I, 196).
Hvad Tacitus förtäljer om den vid Asciburgium funna
stenen med Ulysses’ och Laertes’ namn kan naturligtvis ej
bero på annat än en konjektur knuten till föreställningen, att
den ryktbare germaniske färdemannen var densamme som
Odyssevs. Måhända har man stärkts i denna föreställning af
likheten mellan namnen Óðr, goth. Vods, och Odyssevs, och
emedan namnet Laertes (acc. Laerten), har
ljudbeståndsdelarna gemensamma med namnet på Svipdags fader. Om
Asciburgium, såsom Tacitus synes antyda, uppkallats efter
sin grundläggare, skulle man i Asc- hafva ett i första
århundradet efter Kristus och dessförinnan gängse epithetnamn
på Örvandels son. I detta fall ligger det närmast att tänka
på aiskâ (Fick. III, 5) det engelska ask, det angelsaksiska
ascian, det svenska äska, »efterleta», »utransaka»,
»eftersträfva», hvilket lämpade sig väl för Svipdag, som efterletar
Fröja och segersvärdet under vidlyftiga och äfventyrliga
färder. Jag påpekar dessa möjligheter, emedan de synas yppa
ett urgammalt sammanhang, men ej för att bygga hypotheser
på dem. Det är under alla omständigheter af intresse, att
den kristna medeltidens Orentelsaga förlägger den germaniske
vandrings-heroens hem till samma trakt af Tyskland, där man
redan på Tacitus’ tid antog, att han hade grundlagt en borg.
Sägnen, sådan Tacitus hört den, gjorde dock icke näjderna
vid Rhen till den ryktbare vandrarens hemland. Han kom
dit, heter det i » Germania», norr ifrån efter att hafva seglat
i det nordliga hafvet. Och detta öfverensstämmer med
mythen, som gör Svipdag till en inguæon och svion, en medlem
af skilfingarne-ynglingarnes ätt, låter honom till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
