Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda kan en af Rigvedas sångare fråga, »af hvilket
trä, af hvilket träd» världen skapades.
Rigv. X, 81, 4: »Hvilket var det trä, hvilket var det träd,
hvaraf jord och himmel timrades? I vise, forsken i eder ande
därefter, hvarpå han stod, som stödde världarne!»
6) Världsträdet, »lifsträdet», uppväxte, enligt anförd
Rigvedavers, i midten af den rymd, som världen intager. Dess
frö låg, som vi sett, »på det oföddas nafvel». Därifrån sköt
det upp och därifrån reser sig dess stam upprät genom rymden.
Rigv. I, 27, 7: »I det bottenlösa stälde Varuna, konungen,
med helig kraft trädets stam upprät; nedåt riktade sig dess
utstrålningar (rötter). Bland oss (människor) måste de vara osynliga.»
Varuna, som de fleste philologer anse vara samma ord
som οὐρανός, betyder »omhöljaren» och är den gudomliggjorda
personifikationen af himmelen, icke i dess senare betydelse
af himlahvalfvet öfver vårt hufvud allena, utan af rymden,
som i alla riktningar, nedanför och ofvanför, under jorden
och öfver jorden omgifver skapelsen och som äfven
förefinnes mellan jorden och underjordens världar, hvilka också ha
sina himlar (se nedanför). 1 den germaniska mythologien har
himmel haft samma vidsträckta betydelse. Däraf blir
förklarligt, att himmeln öfver vårt hufvud, till skilnad från andra
himlar, kallats upphimmeln, upphiminn, ûfhimil, upheofon.
Också har Varuna efter hand blifvit uppfattad företrädesvis
som den under jorden befintliga himmelens gud, hvadan han
under den brahmanska perioden uteslutande betraktas som
underjordsguden, dödsrikets konung.
Det är således i den »bottenlösa» underjordsrymden och
i dess midt som det vediska världsträdet nedskjuter sina rötter,
och det är därifrån det växer upp i samma mån som
skapelsen nedifrån och uppåt ordnas och fullbordas, för att på
sina grenar bära hennes världar.
Dessa föreställningar äro i alla punkter äfven den
germaniska kosmogoniens. Världsträdet Yggdrasil har i tidernas
begynnelse legat som frö fyr mold neðan (Völ. 2). Trädet
har tre rötter, som skjuta ned i tre riktningar (Grimn. 31).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
