Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den indiska gudasagan är samme urtidssmed, som bär
Völundsnamnet Âyu, son af en svanemö, Urvaçi.
Svanemöarna kallas där dels med en mer generel
benämning gna’er, »framalstrarinnor», dels med en mer
speciel, apsaras’er, »vattendiser». Deras svaneham kallas âtayo
bhûtvâ, efter en vattenfågel âu, invigd åt vinden. I Rigveda
har smeden Tvashtri gna’er till oskiljaktiga ledsagarinnor, och
när han, vorden gudafiende, flyr och gömmer sig fjärran för
gudarne, sällskapar han äfven i sin landsflykt med
svanemöar (se nedanför).
Rigveda X, 95 innehåller ett samtal mellan svanemön
Urvaci, Âyus moder, och hans fader Purûravas. Mythen i
sin helhet, om än förändrad af tiden, meddelas i Çatapatha
Brâhmana, öfversatt af Max Müller i Oxford Essays och af
Albrecht Weber i »Indische Streifen». Purûravas är en
dödlig, som älskas af svanemön Urvacî och väljes af henne till
make; men han underrättas på förhand, att de måste
åtskiljas, om hon får se honom naken, emedan en sådan syn icke
är tillåtlig bland gna’er. De lefva länge tillsammans, och hon
får med honom sonen Âyu. En natt händer det, att hon vid
skenet af en blixt ser mannen naken, och hon försvinner då,
men med löfte om återseende. Legenden förtäljer därefter
under hvilka vilkor de återfunno hvarandra. Rigvedahymnen
och legenden öfverensstämma däruti, att svanemön hade fattat
kärlek till Purûravas och frivilligt gjort honom till sin make.
»Purûravas, af begär till dig kom jag, och därför vardt du
min kropps herre» (X, 95, 5). Af Völundarqvida framgår
ock, att det är systrarnas kärlek till sina bröder, som drifvit
dem att genom Mörkveden flyga in i de ogästvänliga och öde
Ulfdalarne och stanna nära det hus, som desse uppfört åt sig,
för att efter återseendet trycka hvar sin frände och älskare
i famnen. Deras längtan därefter framhålles kraftigt i
sången, när denna låter dem, icke bröderna, därvid uppträda
aktivt. Detta förtjenar särskildt påpekas, emedan
Völundarkvida blifvit i denna punkt missförstådd. Under intryck af
kristna dikter har man antagit, att Völund och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
