Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vedahymnernas angira’er, eller, riktigare uttryckt, präster, som
uppkallat sig med namnet Angira[1], ett Agni-epithet, ha funnits både bland iranerna och Indusstammarne.
Men urtidsprästernas visdom och umgänge med de
himmelske är blott ett drag i den föreställning om allmän lycka,
som man gjorde sig med afseende på de båda första
patriarkernas tidsålder. Sedan somasaften blifvit för första
gången prässad bland människorna och otadliga offer enligt
Sraoshas lärdomar egnats gudarne, uppstod en tid, då, såsom
Homa Yasht 9 förtäljer, döden icke hemsökte människor och
boskap, torka icke hemsökte växtriket, och näringsmedlen
voro outtömliga. Demonerna visade icke sin ondska, luften
var hvarken för kall eller för het för det lefvandes trefnad.
En fader, som gick vid en sons sida, liknade som han en
fämtonårig yngling.
Det är till denna tid man har att förlägga den vediska
världskvärnens lyckobringande värksamhet. Jag har redan
ofvanför omtalat vedasångarnes somakvarn och den
brahmanska traditionen om soma-amrita-kvarnen. Gudar och jättar
uppträda endrägtigt och bygga i hafvet den ofantliga kvarnen,
hvars rörliga sten var ett dit förflyttadt bärg. Kvarnen maler
lycka, öfverflöd, konstskicklighet och visdom, men då den
slutligen frambringar äfven odödlighetssaften, komma gudarne
och jättarne i strid om den, och striden rasar i himmelen
och på jorden. Dessförinnan rådde frid och endrägt i
gudavärlden. »Varen af lika sinnelag», heter det i en offerformel
(Atharv. VI, 64), »varen enige, varen samstämmige i edra
hjärtan, såsom den första urtidens gudar, som genom endrägt
erhöllo hvar sin andel!»
I den tredje patriarkens tid är enligt Homa Yasht
fridsåldern försvunnen. Denne patriark har att kämpa med det
stora ormvidundret Azi, »som var en ohygglig fördärfvare,
en förhärjare af (de ariska) bygderna». Äfven Rigveda-arierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
