Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpaste tillspetsning i en af de ariska religionerna.
Grundidéerna i densamma äro i korthet: Det onda har inträngt i
skapelsen, det kämpar där med det goda. Världsförloppet
utgör denna kamp, som skall sluta med det ondas
tillintetgörelse. Likasom det goda är personliggjordt i en högste
gud, Ormuzd, är det onda personliggjordt i demonernas demon
Ahriman. Mot den goda skapelsen har denne stält en ond,
som i allt är vrångbilden af den förra. Det är två riken,
ljusets och mörkrets, som under två konungar, ljusets och
världsordningens, mörkrets och världsfördärfvets, bekriga
hvarandra.
Ahriman är således det ondas princip personliggjord.
Han är alla onda väsens konung och herre. I Veda-religionen
sakna demonerna en enhetspunkt, gudarne i själfva värket
äfven. Veda-gudarne och Veda-demonerna bekämpa
hvarandra utan en högsta ledning å någondera sidan: deras strid
upplöser sig i envigen, såsom de homeriska hjältarnes. I
Zarathustra-läran kämpa härarne, så att säga, i ordnade
falanger, hvardera styrda af en enda fältherre.
Enhetspunkterna äro gifna å ömse sidor, och allt är symmetriskt ordnadt.
Reformationen var emellertid icke i stånd att ur
folk-phantasien utplåna sådana myther, hvaraf den förra icke
längre hade behof, utan som snarare störande invärkade på
det uppbygda systemet. Bevarade af folket uppdyka de på
nytt och tilltvinga sig plats i den tankebyggnad, där de icke
höra hemma.
En af dessa myther är den om kvinnan, som var
trolldomens upphof och genom trolldomskonsters spridande
fördärfvade världen. Och föreställningen om en kvinlig princip
i det onda förefanns af ålder så stark hos Zarathustras
landsmän, att den icke blott återuppträdde i den iraniska
religionen efter dennas reformering, utan den återvann en sådan
betydelse, att Ahriman själf, i stället för att vara en ensamt
rådande och själfständigt handlande suverän i mörkrets värld,
varder ett af den onda kvinliga principen eggadt värktyg.
Bundehesh kap. 3 berättar, att under de tre första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
