Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torka, förmörkelse, jordskalf. Exemplen härpå äro i de tre
mythkretsarne så många och i dagen liggande, att de här
icke behöfva anföras.
93) I samtliga dessa mythkretsar uppträda demonerna i
mångfaldiga gestalter och kunna förvandla den ena i den
andra. Bland deras djurgestalter äro ormens (drakens) och
ulfvens de vanligaste. Det i Rigveda oftast omtalade, äfven
af iranerna kända jättevidundret Vritra är en orm och
uppträder äfven under orm- och demonnamnet Ahi (iran. Azi,
goth. Aghi, Anghi, medelhögt. unk), hvarmed angr i
Angrboða är beslägtadt. Ordet Vritra betyder »den omgifvande».
Demonen, som bär namnet, är »den kringliggande», âçájâna,
ett epithet, som ljud för ljud öfverensstämmer med ’ωχεανός,
oceanströmmen, hvilken lik en orm är slingrad kring jorden
och hafven. Vritra motsvarar den germaniska Midgardsormen
och har som denne strider att bestå med den blixtbeväpnade
världsbeskyddaren. Talrika Rigvedahymner förhärliga Indras,
den indiske Thors, segrar öfver Vritra och andra
ormdemoner (se nedanför). Bland ulfdemonerna omtalas i Rigveda
Vrika, en demon, som motsvarar den nordiske Fenrer.
Namnet Vrika (λύχος, Vloko) återkommer i Loke, som är ulfven
Fenrers och andra ulfjättars upphof.
94) De germaniska demonbenämningarna thurs (Þurs)
och jätte (jötunn) härledas af Fick och andra philologer från
thars törsta och etan äta. I mythologiskt afseende äro
dessa härledningar träffande. Ymer, chaosjätten, slukar,
antagligen med fyra munnar, de fyra mjölkströmmar, som flyta ur
Audhumlas spenar. Han är urgiganternas, thursarnes,
stamfader, och de brås på honom. Drycken, efter hvilken de
törsta, är världens näringssafter. Födan, som de förtära, är
Midgards växtlighet. Samma idéer ligga till grund för
demonbenämningar i Rigveda. De bakom floden Rasâ (Elivågor)
boende jättarne kallas i Rigveda Pani’er, »de girige». Deras
girighet består däri, att de tillegna sig och i sina bärghålor
innestänga »de himmelska korna», de näringsgifvande
rägnmolnen, med hvilkas safter de tillfredsställa sin törst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
