Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudarne voro icke starke nog att motstå angreppet.
Solen röfvades af demonerna och inspärrades i ett fängelse.
Morgonrodnadsdiserna likaledes. Ordningen, som dagen och
natten följa, upphäfdes, och ljuset bortfördes och gömdes i
mörkret. Vattnen innestängdes inom demonernas bärgfästen
och bevakades där af draken Vritra. Världslagarne voro i
grund rubbade; fördärfvets makter beherrskade universum.
Gudarne voro som förlamade och hade gifvit sin sak
förlorad. De visste icke, att en frälsare skulle, då nöden
var som störst, komma. Gudinnan Jord, som då gick
hafvande med honom, visste det ej heller. Hon öfvergaf sitt
foster, som hon nu, efter gudarnes förnedring, betraktade som
en skamfläck, och detta slukades af vattendjupets jättinna
Kushavâ, i hvars sköte det utvecklade sig gynnsamt, ty
»vattnen voro barnet nådiga» (Rigv. IV, 18, 8).
Kushavâs make var demonen Vyamsa, »som var värre
än själfve Vritra» (Rigv. I, 32; IV, 18, 1). Indra växte i sitt
andra moderlif stor och stark (Rigv. X, 148, 2; I, 11, 14)
och var i födelsestunden den fullvuxne hjälteguden (Rigv. VIII,
82, 5). Boren var han till demonernas fördärf (Rigv. I, 51,
6), och otvifvelaktigt hade de trollkunnige jättarne, medan
han ännu var i Kushavâs sköte, förvissat sig därom, ty de
gjorde allt, för att hindra hans framkomst därur och omslöto
honom där »med hundra kopparborgar» (Rigv. IV, 27). Och
när han med väldigt arbete brutit dessa borgar, stod Vyamsa
färdig att döda honom i själfva födelsestunden. Ett samtal
uppstod mellan Vyamsa och det i jättinnans sköte
arbetande gudabarnet. Vyamsa fordrade, att Indra skulle komma
på den naturliga vägen till världen. Indra vägrade och bröt
sig, uppstämmande en hymn, ut ur moderns sida. Vyamsa
mottog honom med ett slag, som bräckte hans käkar, och
sökte stöta honom tillbaka och ned i det djup, där Indra
utvecklat sig. Men Indra grep honom om fötterna,
kullkastade honom och krossade hans hufvud med »den sträfvande
viggen, som han tog i sina armar (Rig. IV, 22, 3). Om han
funnit detta vapen i modersskötet eller tagit det från Vyamsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
