Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han själf måtte ha öfvat, att döma af hans för öfrigt
dubbeltydiga binamn Ásabragr.
109) Oden och Thor voro de gudar, som germanerna
företrädesvis åkallade före en slagtning. Rigveda-arierna
anropade vid sådana tillfällen Vâju och Indra, i synnerhet den
senare (Rigv. VI, 23, 2; IV, 24, 6; VIII, 69, 6; VI, 46, 8
m. fl. st.). Indra strider då, så att säga, å Vâjus vägnar (se
ofvanför).
110) Thors älsta vapen är af sten. Det säger själfva
dess namn, hamarr, och det bekräftas af folkföreställningen
om åskviggen som en stenkil. Indras älsta vapen är
likaledes af sten; det kallas himmelsstenen (Rigv. II, 30, 5) och
säges vara »fyrvinkligt» (Rigv. IV, 22, 1, 2). Detta
»fyrvinkliga» vapen har sin symbol i svastikan, en figur, som
återfinnes äfven på germaniska minnesmärken och måste
härledas från den ariska enhetstiden.
111) Namnet Thor (Þórr) betyder »dånaren» (jämför
angels. Þunor, eng. thunder, fht donar, lat. tonitrus) och är
beslägtadt med sanskr. tan, tanyati dåna, åska. Namnet är
ett urgammalt epithet, som tillägges Indras vapen, och
säkerligen varit buret af Indra själf. Thors binamn Einriði,
Eindríði (pr. edd. I, 282, 553) kan svårligen förklaras ur det
nordiska ordförrådet; försöket, som gjorts därtill, smakar
»folk-etymologiskt» och har fört till ett i episkt afseende orimligt
resultat. (Det skulle betyda »den som färdas ensam», medan
mytherna låta just honom oftast färdas i sällskap och till och
med ha Thjalve och Röskva på sin vagn.) Måhända ha vi
i detta binamn ett förvanskadt genljud af Indra, ehuru den
etymologiska ljudmotsvarigheten ej är så stor som
ljudlikheten.
En af benämningarna på Indras vapen är vadha eller
vadhar, till hvilken Delbrück hänför det tyska Wetter, det
fornnordiska veðr. Han anser, att när de ariska språken
åtskildes, häftade endast betydelsen åskslag vid roten vadh.
Begreppet utvidgade sig sedan till storm och väderlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
