Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
germaniska eller i hvarje fall den nordiska uppfattningen visat,
att människan enligt henne består af flere element: 1) det
jordiska ämne, hvaraf den yttre synliga kroppen är bildad;
2) en vegetativ beståndsdel; 3) en animalisk beståndsdel; 4)
den s. k. liten (litr), en inre, efter gudarnes skepnad bildad,
för jordiska ögon osynlig lekamen; 5) själen; 6) anden. Det
jordiska ämnet och det vegetativa voro redan förenade i
träden Ask och Embla, när gudarne kommo och omskapade
dem till det första människoparet. Hvar och en af de tre
gudarne gaf dem därvid särskilda gåfvor. Af Lodur fingo de
lá med læti, d. v. s. blodet och den därmed förenade
förmågan af uppsåtlig rörelse, som för alla folk varit de
kännemärken, som åtskilja djuriskt lif från växtlif. Af Lodur fingo
de vidare »gudagestalten», litr goða, en inre lekamen, i kraft
af hvilken människans af jordämne bildade gröfre hölje
emottager den form, hvari den företer sig för sinnena. Denna
»lit» kan för en kort tid utsöndras ur sin förening med
personlighetens öfriga väsensfaktorer, så att två personer kunna
skipta litum, utan att deras andliga jag förändras. Själen,
óðr, är Höners gåfva, och motsvarar i det närmaste ψυχή;
anden, önd, är Odens bidrag till människoväsendet och har
sin motsvarighet i πνεῦμα i dess ursprungligare mening.
Individualiteten med dess anlag och karakter är oskiljaktig från
själen; anden är det förnämsta hos människan, men ej
oskiljaktig från hennes natur: den kan återgå till sin gudomlige
gifvare eller till den himmelska luftkrets han representerar. Den
jordiska döden består däri, att de tre högre elementen anden,
själen och »liten», bildande ett helt för sig, skiljas från de
tre lägre, jordeämnet, det vegetativa och det animaliska, och
förflyttas till dödsriket, där den aflidne, om han blifvit
tillerkänd saligheten, får ur de tre världskällorna en dryck, som
gifver hans »lit» en kraftigare och förädlad kroppslighet.
Dömes den aflidne till osaligheten, måste han tömma en
etterdryck, som medför en andra död, genom hvilken anden och
den gudagestaltade »liten» lämna själen, hvilken
öfverantvardas åt straffdemonerna. De i grafhögen gömda elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
