Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han som gudaföraktare dömes att pinas af ständig ångest
i Tartaren. Äfven den germaniska mythologien har omtalat,
att den asagud, Heimdall[1], som uppfostrade Berchter-Borgar,
fick vid något tillfälle skäl att varda missnöjd med honom.
Ett spår däraf har bevarats i den tyska medeltidsdikten
Wolfdieterich, där det meddelas, att Berhtung (Berchter), som
uppfostrades af konung Anzius (Ansi, asagud), hade till denne
kommit i ett ovänligt förhållande, som räckte i sju år,
hvarefter fosterfader och fosterson vordo varaktigt försonade.
41.
ESCHATOLOGIEN (forts.). RAGNARÖK.
144) Att denna värld är dömd till undergång och att
undergången icke är liktydig med tillintetgörelse, utan med
en rening genom eld från det onda, och en lifvets
pånyttfödelse till salighet är en tanke gemensam för germanerna
och deras iraniska fränder.
Den germaniska mythen förtäljer: När detta tidehvarfs
ände nalkas, båda tecken hvad komma skall. Solens ljus och
värme minskas; de tyglar makterna haft på vindarne slitas,
och genom stormens tjut förnimmes Fenrers tjut från
Gnipahålan. Bland människorna råder förvildning. Sedernas band
äro afkastade: löften och eder aktas icke, makar svika
hvarandra, bröder varder bröders bane, systrars söner utgjuta
hvarandras blod[2]. Från Järnskogen gör ulfjätten Hate med
sin vidunderklan ströftåg in i Midgard, hvars böfdingeborgar
sköljas röda af sårsaft. Yxan, svärdet och dolkeri härja.
Bygder varda ödemarker, de döde för många att jordas,
Nidhögg och vargarne fråssa i kapp på otaliga lik. En andra
fimbulvinter kommer och räcker i tre år. »Vindtid och
[1] Se förra delen af detta arbete.
[2] Munu systrungar sifjum spilla (Völusp. 45). Den helgd, som
särskildt fästes vid systrars söners frändeband och som likställes med
brödrabandets, kan svårligen förklaras annorledes än som en
föreställning ärfd från en urtid, da matriarkatet rådde bland arierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0165.html
