Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande mythkomplexer, såsom då den arisk-helleniska
mythologien sönderföll och blandades med semitiska och egyptiska
element. Den nyuppståndna Zarathustriska läran sökte och
fann det behöfliga kronologiska bandet mellan sina myther
genom att förvandla åtskilliga ariska gudomligheter och
gudomliga heroer till mänskliga patriarker, som följa hvarandra
i tiden: Vîvanhâo, Yima-khshaêta (Dschemschid), Athwya,
Thrita med sönerna Urvâkshaya och Kereçâspa, till hvilka
knytas Purushâspa och Zarathustra, och därmed voro också
alla i förbindelse med dessa namn stående myther ordnade
på nytt i episk-kronologisk följd. Hellenerna ordnade efter
sitt gamla rent ariska mythsystems undergång dess med
semitiska och egyptiska föreställningar mängda spillror till ett
nytt kronologiskt helt. De skilde mellan händelserna i
guldåldern under Kronos’ styrelse och dem i silfveråldern, då
spiran öfvergick till Zeus, samt dem i koppar- och
järnåldrarne, likasom åter inom dessa senare mellan de mythiska
tilldragelserna i Kadmos’ och Jasons tider och dem, som
följa hvarandra intill, under och närmast efter trojanska
kriget. När Ovidius ville besjunga alla förvandlingar den
antika mythologien omtalar, kunde han fördenskull göra detta
i en redan faststäld episk-kronologisk ordning, som börjar
med chaos och som han afslutar med Cæsar. Och
århundraden före honom hade de alexandrinske grekerna efterletat
synkronistiska beröringspunkter mellan sina guda- och
herosmyther och den egyptiska historiens händelser.
Att en högtbegåfvad folkstams myther förr eller senare
antaga ett kronologiskt skick, ordna sig i kausalitetsräckor
och därmed erhålla en karakter, som gör dem till ett slags
världs-epopéer, är således icke förvånande; det är tvärtom
naturnödvändigt, och det är all anledning antaga, att denna
naturnödvändighet gjort sig gällande hos alla
utvecklingsdugliga religioner från den stund de utträdde ur den rena
animismens, den förvirrade och oordnade polydemonismens
skede in i den egentliga polytheismens, som med sina mer
plastiska guda- och herosgestalter, sina bemödanden om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
