Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenelementets herre, motsvarar Höner, som också stälts i förbindelse
med samma element. Lodur är en underjordsgud, likasom
Pluto, och likasom denne stäld i förbindelse med
underjordselden.
Zeus och Jupiter äro bärare af blixten. Oden har
likaledes varit det. Hans glänsande spjut Gungner, slungadt mot
gudafiender, har ursprungligen varit ljungelden. Det är härvid
att märka, att i den ariska enhetstiden, likasom ännu i
Rigveda, var blixten icke ett privilegium exclusivum för någon
af gudarne. Vâta, Parganya, Indra, maruterna, Tvashtar svänga
alla ljungelden som vapen. Så har det varit äfven i den
germaniska mythologien, såsom jag redan i föregående delen af
detta värk påpekat. Att Thor där slutligen vardt den
egentlige åskguden, beror ej därpå, att han från början varit
förestäld som sådan, utan därpå, att han såsom asarnes ypperste
hjälte i ständig kamp med jättarne begagnade detta vapen
oftare än de andre gudarne. Genom dess ständiga bruk vardt
det slutligen för honom karakteristiskt. Thor är egentligen
icke en naturgud, utan en hjältegud, ett herosideal, som fick
dånarens namn, åskans vagn och blixten till attribut, emedan
han så träget nyttjade dem. Men ännu i Rigveda är Parganya
snarare än Indra-Thor den egentlige åskvädersguden, om man
skall tala om en sådan. I den helleniska mythologien
motsvaras Indra-Thor af Zeus-sonen Herakles, och hans vapen
ej af blixten, utan af klubban. I öfrigt är den helleniska
Heraklesmythen starkt förvandlad genom upptagande af
semitiska element.
Det är redan ofvanför bevisadt, att den germaniska
herosmythen eller sagan om urfäderna har sin rot i den ariska
enhetstiden. Mythen om människoskapelsen ur träd är för
iranoinderna och germanerna gemensam. Så äfven mythen
om Agni-Heimdall, som kommer med den heliga elden, med
religionsbruken och med kulturens konster till urmänniskorna
och varder deras förste patriark. Likaledes mytherna om den
andre patriarken Bhrigu-Berik och den tredje patriarken
Manu-Mannus, ehuru dessa blifvit af germanerna vida mer utbildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
