Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna har från början icke varit betraktadt som ett
drag af människokärlek, utan af lust att gäcka gudarne, och
hans gåfva medför, likasom Lokes gåfvor, olycka i stället för
lycka. Loke är, i likhet med Prometheus, en tjuf och
beröfvar gudarne deras föryngringsmedel. Eldens nedkomst till
människorna genom Prometheus torde ursprungligen vara
samma myth, som förtäljer, att Loke kom ned till jorden
genom »den med fördärf slående» blixtjätten Fárbauti, som
födde honom med Laufey, den af blixten antända trädkronan.
Slutligen fängslas Prometheus, likasom Loke, i oslitliga bojor
vid världens yttersta ände, och pinas där af ett demondjur,
i den nordiska sagan en orm, i den helleniska en örn, som
dock är aflad af två ormdemoner, Typhon och Echidna. Den
storartade riktning Prometheusmythen sedermera tog tillhör
den icke från början. Dess äldre skepnad har så
omisskänliga och karakteristiska likheter med den germaniska
Lokemythen, att man måste antaga en gemensam grund för båda.
En annan myth, som tillkommit efter den ariska
enhetstidens slut, men medan germanernas och hellenernas fäder
ännu stodo i beröring med hvarandra, är den om de tre
ödesdiserna. Den kan visserligen hafva sitt yttersta fäste i den
föreställning om tre nirrtier, tre dödsgudinnor, som
framskymtar i Rigveda X, 114, 2. Men nirrtierna bära en helt
annan karakter än ödesdiserna, och de hafva intet med
förutbestämmelsen, ej ens med lifslängdens förutbestämmelse att
göra eller öfver hufvud med den lott, bhaktam, som tilldelas
människan under hennes jordelif. Förutbestämmelsen och
lifslottens läggande tillhör i Rigveda gudarne allena. »Utöfver
den af gudarne bestämda vägen lefver ingen, hade han också
hundra själar», heter det i Rigveda X, 33, 9. Däremot
öfverensstämma germanerna och hellenerna i föreställningen om
tre systrar, wairdsisters, moiror, som utöfva sitt inflytande
öfver födelse och död, och båda folkens phantasi har tänkt sig
dem som spinnande, utmätande och utspännande ödets trådar.
Möjligt är också, att Skuld, namnet på en af de germaniska
ödesdiserna, och Klotho, namnet på en af de helleniska, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
