Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7) Staffan rider till källan —
Vi tackom nu så gärna —
Han öser upp vatten med skällan
Allt för den ljusa stjärnan.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.
En variant af visan, skildrande Sankt Stephanus som
ryttare, som »leder de Foler i Vand alt ved den ljuse Stjærne»,
är upptecknad i Danmark. I Helsingland berättar en sägen,
att »han anstälde sina färder efter solens gång» (Bergström
och Höijer II, s. 354). I likhet med den ofvan meddelade
latinska signeformeln gör således Staffansvisan Sankt
Stephanus till ryttare, naturligtvis utan att i Apostlagärningar eller
den katholska traditionen om protomartyren äga ringaste skäl
härtill. Före dagningen och medan stjärnorna blänka på
himmelen, lägger han guldsadeln på sin häst och rider till
källan, där han vattnar fäm fålar, hvarefter han »anställer sina
färder efter solens gång». Traditionen tillägger, att han vardt
dödad. De författare, som behandlat den i denna visa
förekommande Staffans-sägnen och därtill knutna traditioner,
hafva redan sett, att han är en till hälgon maskerad
germanisk gud, som haft att göra med solens gång, med hästen
och med källan och som slutligen varder dräpt. Det torde
ej böra lämnas ur sigte, att visan talar icke blott om en fåle,
utan om fäm. Bland dessa fäm är det en, den apelgrå, som
rides af Staffan själf. Om de fyra andra heter det, att »de
väl förtjenade sin föda»; de ha således varit använda,
antagligen som ridhästar, äfven de, men af hvilka ryttare eller
ryttarinnor säges icke. Det har därför stått fritt att antaga,
att Staffan skiftesvis ridit dem alla fäm, ehuru visan gör
endast den apelgrå till ridhäst åt »själfve Staffan».
Anmärkas förtjänar det nu, att de fyra andra indelas i två par:
ett par röda och ett par hvita. Det bör anmärkas därför,
att Merseburgformeln, när Oden följer Phol-Balder på hans
färd »till skogen», låter denne ledsagas af fyra ryttarinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0244.html
