Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jonsson anser jag, att detta ord är bildadt af þeyja, þáinn,
som från betydelsen töa fått betydelsen smälta bort, försvinna,
upphöra att vara till.
I den dialog han har med Thor hånar och smädar
Harbard honom vid hvarje därtill lägligt tillfälle, såsom
nedanför skall visas, ehuru ett påvisande borde vara öfverflödigt,
då detta ligger i öppen dag. Det finnes emellertid mycket
i denna sång, som, ehuru liggande i öppen dag, ej blifvit
sedt. Till dessa förbisedda moment hör, att Harbard af
diktens författare ej allenast karakteriseras som en slyngel,
hvilken for tillfället gör narr af Thor och fördröjer honom på
hans väg, utan ock direkte betecknas som en personlighet,
hvilken vid föregående tillfällen uppträdt i egenskap af
gudarnes fiende och bundsförvandt med jättarne. Detta sker i
stroferna 40, 41, 42 och i flere, till hvilka jag sedan kommer.
De nämda stroferna ha följande lydelse:
Hárbarðr qvað:
Ec varc i hernom,
er hingat gorðiz
gnęfa gunnfana
geir at rioþa.
Þess viltu nu geta,
er þu fórt oss oliufan at bioþa.
Bęta scal þer þat þa
munda baugi,
sem jafnerdr unno
þeir er ocr vilia sætta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
