Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alfrik som namnet på en skatt-ägare, smed och konung
är bevaradt äfven i andra traditioner än de nordiska.
I »Nibelunge Noth», »Biterolf» och »Wolfdieterich von
Saben» har det formen Albrich, Alberich; i Vilkinasaga Alfrik
och Alpris; i »Ecken Ausfahrt» och »Otnit» Albrian, Elbrian
och Elberich; i »Der zunge Strit» och Anhang des
Heldenbuchs Elberich.
Det är två smeder, fader och son, som enligt tysk
tradition bära detta namn. Jag skiljer fördenskull här mellan
Alfrik fadern och Alfrik sonen.
Vilkinasaga (kap. 40) berättar, att dvärgen Alfrik (sonen),
»den beryktade tjufven» (jämför namnet Alþjófr i Völuspas
dvärglista), smidde svärdet Echesahs i en smedja under
jorden. Fästet var af guld, knappen glänste som glas, skidan
var belagd med guld, gehänget besatt med ädelstenar; när
udden af den guldsirade klingan stäldes mot jorden, tycktes
en guldorm ringla upp mot fästet. Svärdet ägdes, såsom
berättelsens sammanhang visar, af Alfrik fadern, som bodde
»i ett bärg», och hölls där förvaradt af honom. Alfrik sonen
smög sig in i förvaringsrummet, tog svärdet och gaf det till
en konung, från hvilken det genom många mellanhänder kom
till konung Thidrik (Dieterich).
I kap 16 berättar Vilkinasaga en liknande saga om
dvärgen Alpris, som ej är någon annan än Alfrik sonen. Konung
Thidrik träffar under en jagt dvärgen Alpris och fångar honom.
Dvärgen löser sig ur fångenskapen därmed, att han svär
Thidrik trohet och framskaffar ur en hög svärdet Nagelring, som
han själf smidt, och öfverlämnar det åt Thidrik.
Härmed bör sammanställas Sólarljóð 78, 79, där en fader,
som undervisat sin son i öfverjordiska och jordiska
sanningar, säger, att han därvid tolkat de af Njords nio döttrar
ristade runorna å det hjorthorn, som den vise Vígdvalinn
bar ur högen. »Hjorthorn» är omskrifning för ett svärd, med
anspelan på mythen, som Gylfaginning omnämner kap. 38:
Freyr barðist við Belja ok drap hann með hjartarhorni..
Hvad Vilkinasaga berättar om dvärgen Alfrik, Alpris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
