Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sintram, samma namn som det nordiska Sindre. Och, såsom
här nedanför skall visas, finner man bland samma slägts
medlemmar en med namnet Breoca, som sammanljuder med
namnet på Sindres broder Brokkr. Sindre och Brock äro,
som bekant, de smeder, som enligt Gylfaginning smidde den
gyllne galten åt Fröj, ringen Draupner åt Oden och
järnhammaren åt Thor. Dessa klenoder härstamma således från
samma smedslägt, som skänkte Fröja Brisingamen.
I den isländska traditionen har, ehuru på förvirradt sätt,
minnet af mythens Sindre bevarat sig genom kristna
århundraden. I Thorsten Vikingssons saga är han ihågkommen
som en »dvärg» af människovänligt, hjälpsamt och tacksamt
sinnelag. Han bodde enligt denna saga i en klippa på den
mindre Brandey (Brännö i Sveriges västra skärgård).
Thorsten får af honom en knif, som kan bita på Thorstens onde
motståndare Faxe, ehuru denne är hård mot järn. Sindres
knif i sagan påminner om Sindres syl i mythen. När Brock
skall hopsy Lokes mun, befinnes Loke vara hård mot järn,
och Brock måste kalla på Sindres syl, som ensam kan sticka
hål för tråden. — Sindre hjälper därefter Thorsten i hans
strid mot Faxe och befriar honom ur band, när han
tillfångatagits af en Jökul.
I en annan saga förmäles, att en hjälte (Högne), som
äger ett svärd, smidt af Dvalins kamrat Dáinn, fäller en
Sörle starke, som själf fält en Sindre viking. Dáinn och
Sindri förekomma således här förenade på det sätt, att
Sindres baneman stupar för Dáinn’s svärd.
Så förvirrade dessa kristna sagors minnen af Sindre än
äro, innehålla de likväl beaktansvärda drag. Att Sindre stått
i något förhållande till Dáinn och att han ägt ett värktyg,
som biter på den, som annars är hård mot järn, äro i
mythiskt afseende riktiga moment. Så utan tvifvel äfven hans
människovänliga sinnelag. Att den kristna sagan lokaliserat
honom till Brandey, Brännö, är beaktansvärdt ur en
synpunkt, till hvilken jag sedan kommer.
Den tyska medeltidssagan har också, som nämdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
