Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däruti, att det slags respekt de ingåfvo människorna icke
föranledde dessa till »en smickrande hyllning eller till att
betrakta dem som gudinnor». Bland dessa, trots »stigande
vidskepelse», aldrig gudomliggjorda eller som högre väsen
hyllade mythiska spåkvinnor nämnes särskildt en viss Aurinia
(Sed olim Auriniam et complures alias venerati sunt,
non adulatione, nec tamqvam facerent deas).
Den tredje klassen består, som nämdt, af rent
mänskliga och historiska sierskor. Germanerna, säger Tacitus, tro,
att i kvinnans väsen innebor något heligt och framsynt.
Veleda, tillägger han, betraktades af de fleste som
uppträdande å det gudomligas vägnar (numinis loco). Det är i
samband med detta yttrande Tacitus omtalar Aurinia och
hennes likar, uppenbarligen för att angifva en motsats i
germanernas uppfattning mellan Veleda och andra gudomligt
inspirerade sierskor å ena sidan samt Aurinia och de med
henne likstälda spåkvinnorna å den andra. Det slags
vördnad Veleda åtnjöt bland germanerna, och hvarpå Tacitus
anförer bevis ur då nyss timade tilldragelser, hade Aurinia
och hennes likar aldrig åtnjutit. Vördnaden för Veleda
beskrifves som en värklig adulatio, såvidt som germanerna
voro i stånd till en sådan. Såsom inspirerad ur gudomlig
källa betraktades hon, oaktadt sin mänskliga börd, som ett
numen (Hist. IV, 65), och antagligen är det med detta för
ögonen som Tacitus tager för afgjordt, att de som värkliga
gudinnor omtalade mythiska sierskorna också varit, i likhet
med Veleda, kvinnor af mänsklig börd.
Den germaniska forntidens Aurinia har således, efter hvad
som framgår häraf, icke allenast icke varit ansedd som
gudinna; hon har icke ens varit ansedd som inspirerad ur
gudomlig källa; hon skulle ju i annat fall, enligt Tacitus’ mening,
med »den stigande vidskepelsen» fått gudomlig dyrkan,
äfven hon.
Det finns, som bekant, inom den germaniska mythologien
sådana sierskor som Aurinia. Det är völvorna af jättebörd,
bland hvilka den förnämsta är Gullveig-Aurboda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
