Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med andra mythkretsar, i känslan af sitt förlorade
sammanhang efterletade och fann en ny kontinuitet, så att man
kunde tala om händelserna i en guldålder under Kronos’
styrelse, om de därpå följande i en silfverålder, sedan spiran
öfvergått till Zeus, samt om dem i koppar- och järnåldern,
och vidare inom dessa senare om tilldragelserna i Kadmos’
och Jasons tider och om dem, som, hvilande in ovo i Ledas
sköte, utvecklade sig i en sammanhängande händelsekedja
intill och efter det trojanska kriget med Iliadens drabbningar
och Odysseens äfventyr som endast episoder i ett ofantligt
och dock af de mythkunnige beherrskadt helt? När Ovidius
ville besjunga alla förvandlingar den antika mythologien
omtalar, kunde han fördenskull göra detta i en längesedan
faststäld episk-kronologisk ordning, som började med kaos och
fortgick genom hela sagotiden.
Förflytta vi oss nu till det germaniska området och till
de sekler, som sågo det ena germanfolket efter det andra
omvändt till kristendomen och den stora germaniska
mythbyggnaden slutligen fullständigt störtad i ruiner, så hvad
finna vi då? Den episk-synthetiska instinkten åter i full
värksamhet, för att af ruindelarna sammanfoga nya epopéer
och i sin ordning hopbygga dessa till ett stort helt.
Forntidens herosepos om Mannus och hans ättlingar är, såsom
hedniskt, dömdt till förgätenhet och upplösning; men dess
spridda delar hafva lif och hopknyta sig på nytt med
nyvunna historiska och kvasi-historiska stöd i sägnerna om
gothkonungen Hermanrik, om Odoaker, konung Theoderik,
konung Attila. Sigurd Fafnersbanes epos uppskjuter ur en
jordmån af multnande myther, och det episk-synthetiska
behofvet skyndar att ytterligare nära detsamma med hvad som
ännu finnes till hands af lämningar efter sönderfallna sagor,
samt att mer eller mindre organiskt införlifva det med
Dieterich-epopéen. Man borde längesedan hafva insett, att denna
eposbildande drift ej kom med dopet öfver germanerna, utan har
sin folkpsykologiska grund och varit värksam genom
årtusendena. En motsatt mening är pueril.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
