Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville, att han skulle uppsöka Fröja. Svipdag hade icke lust
därtill; men Sif, som var framsynt och hade ingifvelser från
Urd, ålade honom det som en pligt. Svipdag, som misstänkte,
att hans styfmoder icke ville honom väl, gick då nattetid till
sin moder Groas kummelgraf, bad henne vakna, påminde
om hennes löfte och omtalade hvad Sif ålagt honom. Groa
svarade inifrån grafven uppmuntrande och sjöng frälsande
galder öfver honom. Ull, som var tillgifven sin halfbroder,
bad om och fick sin moders tillåtelse att följa honom. Egil
utrustade dem på yppersta sätt med vapen och
fortkomstmedel för färden, och de begåfvo sig på väg.
I Jotunheim mottogos de väl, emedan de voro Valands
brorsöner och ansågos som jättevänner. Efter långa och
svåra färder anlände de till Beles klan, en af de ohyggligaste,
fulaste, våldsammaste, mäst lastbara och mäst förrädiska
slägter i Jotunheim. Där funno de Fröj och Fröja, hvilka enligt
Valands bud betraktades och behandlades som de ypperste
i klanen, men voro under trolldomsinflytande och likasom i
ett drömmande tillstånd, så att Fröja knappt märkte, att en
af jättarne, Grepp, ville göra sig behaglig för henne.
Förskräckliga dagar tillbragte bröderna i Beles hall och skulle
icke kommit därifrån med lifvet, om de ej varit så
vaksamme, så troget hjälpt hvarandra, haft så ypperliga vapen
och varit så fyndiga. Omsider kom en stund, då de kunde
tala i ensamhet med Fröj. De sade honom, att de kommit
för att frälsa Fröja och honom. Fröj vägrade för egen del
att följa dem: han kände sig så förnedrad af sin vistelse
bland jättarne och af sin vanmakt som Midgardsbeskyddare,
att han ej ville återvända till Asgard; men sin syster ville
han se frälsad, och han hjälpte bröderna att finna ett tillfälle,
då de obemärkte kunde fly med Fröja ur jättegården. Det
dröjde, innan deras flykt upptäcktes, och som de voro de
allra ypperste skidlöpare, undkommo de Bele-jättarnes
förföljelse och kunde nästa natt hvila sig, dolda i en skog.
Svipdag var förälskad i den sköna ungmön, och bad henne,
ehuru förgäfves, om en enda blick. Hennes själsdvala fortfor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
