Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyngd, och simmande i lufthafvet komma vanerna ned till
Oskopners slätt. Striden kommer att stå längs Jormungrunds
randbälte, där Oskopners och Vigrids slätter förenas till ett
enda slagfält. Synkretsen mot norr mörknar af frostjättarnes
massor; de vråla under lyfta sköldar sin stridssång. Östern
svartnar af Järnskogens svärmar. I söder rödfargas
himmelen. Surt med de sina anrycker därifrån. Hämdesvärdet
i hans hand skiner med solglans öfver den mörknande
världen.
Sammandrabbning från alla sidor. Einheriar och
valkyrior mot thursar, vidunder och Suttungssöner. Anförarne
uppsöka hvarandra. Tyr, den enhände, faller Hate och
dignar själf, dödligt sårad, ur sadeln. Heimdall bryter sig fram
mot Loke och afhugger med svärdet hans hufvud; men detta,
fullsatt med pästladdade horn, studsar från marken och borrar
sig genom Heimdalls bröst. Då den rene eldens gud stupar,
slocknar solen, och stjärnorna falla från himmelen. Oden
rider mot Fenrer och dignar för ettret ur hans gap och
försvinner däri. Vidar den tyste hämnar sin fader. Han har
på sin ena fot en sko, åt hvilken alla de, som skänkt läder
till skodon åt nödstälda medmänniskor, gifvit osynligt ämne.
Skon skyddar den fot, som Vidar ställer i odjurets gap, då
han stöter svärdet i dess hjärta. Midgardsormen har sträckt
upp hufvudet öfver Vigrids slätt och söker Thor. Denne
krossar med ett hammarslag hans hufvud, men vacklar,
förgiftad af hans etter, nio steg tillbaka och faller död. Fröj
stormar mot Surt och faller under ett hugg från
Valandssvärdet. Då rämnar himlahvalf öfver himlahvalf. Fjällen,
som höllo djupens lågor fängslade, brista, flammorna
omhvärfva slagfältet, tillintetgöra det ondas härar och slå upp
mot de sprängda himlarne. Genom eld och rök rida Vidar,
Vale, Mode och Magne ned till Mimers lund, dit döden och
förgängelsen icke nå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
