Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflutna århundradens råhet borde hafva i minne det ordstäf,
som varnar mot att tala om rep i hängd mans hus. De
europeiska folken i det nittonde århundradet äro i åtskilliga
rent kulturella afseenden råare än den caesariska tidens
romare och den perikleiska tidens athenare. De äro råare än
desse senare i allt hvad poesi och konst vidkommer. De äro
råare än desse hvad beträffar individens utbildning till en
frisk och harmonisk personlighet. De europeiska folkens
stora massa är i det nittonde århundradet råare än hvad
germanerna voro vid tiden för Kristi födelse, hvad
uppfattningen af kvinnans väsen angår. Jag hänvisar i detta
afseende till Tacitus’ berättelse och till de kvinnokarakterer, som
den germaniska mythen skildrar. De europeiska folkens stora
massa är i det nittonde århundradet råare än de hedniske
germanerna hvad beträffar bemötandet af främlingar och
objudna gäster. Quemcunque mortalium arcere tecto nefas
habetur, säger Tacitus om sin tids germaner, och hans ord
bekräftas af Havamal. Man har invändt, att gästfriheten alltid
varit barbarers dygd. Detta är icke sannt; men om så vore,
är gästfrihetens motsats icke ett bevis på civilisation, utan
på ett för civilisationen betänkligt tillstånd, som i denna punkt
ställer henne moraliskt lägre än »barbariet». Jag har icke
sett, huru en trupp af Klodvigs franker eller en skara vikingar
tog sig ut, men har skäl att tro, att deras utseende vittnade
om en bättre lekamlig kultur än de schlesiske väfvarnes och
de mähriske fabriksarbetarnes. Hvad jag med visshet kan
säga, är att germanerna på Tacitus’ tid voro ett renligare
folk än samtliga de europeiska folken i det nittonde
århundradet, förutsatt att den romerske häfdatecknarens sagesmän
icke ljugit för honom, när de försäkrat, att germanerna
badade hvarje morgon, om somrarne kalla bad, om vintrarne
varma. Nutidens europeiska folkmassor torde i snusk vara i
det närmaste oöfverträffliga. Om de hednisk-germaniska
skalderna och sångarne försäkras, att de mäktade djupt invärka
på sina åhörares känslor. Det vore lyckligt, om man något
oftare kunde säga det om nyare tiders poeter. Statistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
