Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evangelisten Marcus heter egentligen Johannes (Apostl. G.
13, 5, 13). Barnabas hette, innan han fick detta
epithetnamn, Joseph eller Joses. Till den mundtliga synonymien
kommer, så att säga, en annan för ögat, om hvilken
kännedomen väl icke är allmän, men hos dem, som ega den,
alldeles icke är en börda för minnet. De fleste torde veta,
att en triangel eller ett öga, omgifvet af strålar, är en
symbol för den Allseende; att lammet med fanan är en
symbol för Kristus och att dufvan är en symbol för den Helige
ande; och det är icke en presterlig hemlighet, om också
icke en allmän kunskap, att ängeln, lejonet, oxen och örnen
äro symboler för evangelisterna. Under århundraden, som
saknade ordnadt folkskoleväsen och knappt hade några
skolor alls, hade äfven de okunnigaste bland kristtrogne en
förvånande kunskap i detta slags synonymi. Ett halster var
det bildliga synonymet till namnet Laurentius, en nyckel till
namnet Petrus; ett svärd till namnet Paulus; gåsfoten
betecknade en kvinlig bildstod som drottning Seba, pilar i
bröstet ersatte namnet Sebastian.
I få ord sagdt: kristenheten har lefvat och lefver ännu
midt inne i en synonymi, som är så litet besvärande, att man
icke reflekterar öfver dess tillvaro.
Vid bildandet af de hedniska synonymen hafva samma
psykologiska lagar gjort sig gällande som vid bildandet af de
kristna. Ett enda namn kan omöjligen försinnliga allt hvad
mytherna berättat om det namnets bärare, och det vanliga
är, att det älsta namn, som en gud bär, är till sin betydelse
obegripligt för hans egna tillbedjare, således ett abstraktum,
som upphört att känneteckna honom i någon af hans
egenskaper. Jag betviflar, att man under den nordiska
hedendomens sista århundraden visste, att namnet Oden, Voden,
betyder vind, ehuru alla visste, att Oden var himmelens och
vindarnes herre. Men de egenskaper man tillade honom och
de äfventyr, som berättades om honom, gåfvo icke blott
sångare och skalder, utan antagligen också menige man
anledning att gifva honom nya benämningar, hvilka igenkänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
