Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fortsätter icke längre denna historia. Än flere
konvergerande linier förekommo. Barberaren dömdes skyldig.
Hvarför? Icke på grund af styrkan i något isoleradt
vittnesbörd bland dem, som talade mot honom — ty hvarje
sådant isoleradt vittnesbörd kunde erhålla och erhöll genom
hans advokat en annan förklaringsgrund — utan på grund
af vittnesbördens konvergens. Från olika punkter riktade
sig så många linier mot en enda punkt, att
ransakningsdomare och jury måste fästa afgörande betydelse vid den
probabilitet, som derigenom vanns. Det är möjligt, att
barberaren likväl var oskyldig. Men det är ytterst
osannolikt. När den mänskliga rättvisan under sådana förhållanden
måste fatta ett beslut, så måste vetenskapen, som därmed
icke dödar någon möjligen oskyldig, göra det äfven.
Vetenskapen måste döma efter probabiliteten, där mathematisk
visshet är omöjlig. All induktion, äfven den naturvetenskapliga,
förer blott till probabilitet. Men denna kan vara af sådan art,
att den praktiskt kan likställas med visshet.
I hvilket sammanhang står nu denna här tillämpade
konvergeringsprincipen till den här ofvan åberopade enkelhetens
eller minsta orsakens princip? Man finner svaret, när man
betänker, att alla de vid undersökningen upptäckta
omständigheterna läto hänföra sig till en enda förklaringsgrund, om
barberaren var skyldig, medan för barberarens oskuld en
mängd förklaringsgrunder, utan inre sammanhang, måste
antagas. Barberaren kunde ha tappat den tolfte knifven och
en mördare tillegnat sig den; barberaren kunde ha fått på
ärligt sätt in en större summa penningar vid den tid, då
rentiern dödades o. s. v. o. s. v.
Jag öfvergår nu till samma principers tillämpning i fråga
om Groas identitet. Groa omtalas på tre ställen: i Grogalder,
i prosaiska eddan och hos Saxo. Vi föreställa oss en
undersökningsdomare och två advokater, af hvilka den ene vill
göra probabelt, att del är samma Groa, som omtalas på dessa
tre ställen, medan den andre förfäktar en motsatt mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
