Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en psychologisk naturprocess, dels emedan traditionen under
kristendomens inflytande med hvarje släktled förlorade allt
mer af sin fasthet och sitt sammanhang. Hedniska signeformler
förvandlades till kristna: S:t Mikael kunde bestiga Odens häst,
S:t Stephan Balders. Sibba (Sif) vardt sibyllan och drottning
Seba, som profeterade om Kristus. Gudar, som i likhet med
Oden och Höner, vandrat inkognito i sällskap med hvarandra
bland människorna, vordo vår Herre och S:t Petrus, som på
sådana ströftåg pröfvade de dödliges sinnelag och
gästvänlighet. Thor, bärande Örvandel genom Elivågor, vardt jätten,
som bar Jesusbarnet genom böljorna och därför kallades
Christophorus, och Örvandels stjärna vardt i sammanhang
därmed en symbol af Kristus. En volym kunde fyllas med
skildringar af detta förvandlingsförlopp. Dit höra också de
skapelser, som den fortlefvande episka instinkten bildade ur
stoff och motiv, som hemtats ur guda- och herosepopéen.
Dylika nybildningar äro, såsom jag i detta arbete bevisat,
dikterna om Helge Hjörvardsson (med stoff och motiv ur
Baldersmythen), och Helge Hundingsbane (med stoff och motiv
ur herossagan om Halfdan), sångerna om Sigurd Fafnersbane
(som delvis hemtat sitt stoff ur mythen om Hads
ungdomsäfventyr), samt de om Dieterich af Bern och hans amaler
(som hemtat stoff och motiv ur herossagan om Halfdans och
Hamals ättlingar).
Det är gifvet, att under detta nybyggande med och
omgestaltande af material ur hedendomens ruiner en hel mängd
analogibildningar, som förut icke förefunnits, skulle uppstå.
Somlige mythologer hafva antagit, att ett chaos af
analogibildningar förefunnits redan inom den ännu orubbade
hedendomen; de hafva betraktat som ett permanent tillstånd hvad
som var en följd af den in i alla lifvets förhållanden
trängande trosrevolutionen, och de ha därmed begått samma fel,
som om de antagit, att en stad, hvars grundvalar omstörtats
af en jordbäfning, företett samma utseende före och efter
denna. Jag förnekar därmed icke, att analogibildningar ägt
rum i alla tider på sägnens och diktens område. Jag anmärker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
