- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 /
483

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SIBYLLINERNA OCH VÖLUSPA.


[1]

I.



Den gamla sibyllan lefver ännu och har icke blifvit
anspråkslösare med åren. Hon kräfver allt och får allt.
Grekerna försäkrade hon, att hon bar den apolliniska
ingifvelsens renaste källa i sin barm, och mängden af hellener ville
icke bestrida det. Romarne sade hon, att de borde rådfråga
henne under alla kommande öden, och de bevarade som
heliga mysterier hennes böcker på Kapitolium. Judar och
kristne förkunnade hon, att hon varit med Noa i arken och
af Gud fått ingifvelsen att sia om Mose och profeterna, om
Messias och hans undergärningar, om kyrkan och de yttersta
tingen. Utan framgång voro hennes fordringar icke häller
här, ty kyrkofäder hafva åberopat henne, medeltida hymner
firat henne, kristenhetens störste konstnärer målat henne vid
sidan af änglar och profeter.

Äfven på skaldekonstens område tager hon åtskilligt för
sig. Hon skonar småpoeterna, och det förundrar oss icke;
men de store gå icke säkre för henne. Kort efter
syndafloden lät hon veta, att i en aflägsen framtid skall en skald
uppträda och sjunga herrligt om Ilions öden. Men, tilläde
hon, hvad sannt han förtäljer har han af mig; det andra, och
särskildt de osanna skildringarna af gudars ingripande i
händelsernas gång, det har han af sig själf. Någonstädes hittar
han mina profetiska böcker, upprullar och läser dem, och
sedan han tillägnat sig min värskonst och mina utsagor,
undangömmer han mitt värk, för att världen ingenting må veta
därom.[2]

Hon glömde den gången förutsäga, att i en än aflägsnare
framtid skall i det yttersta Thule en siare sjunga om ett annat

[1] Den afhandling, som här med några förkortningar meddelas, har
förut varit offentliggjord i Nordisk Tidskrift år 1881.

[2] Oracula Sibyllina, III, 419—432; IX, 161—169.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free